Denna fina och viktiga text är skriven av Noomi. Hon äger en vacker kristallbutik och erbjuder olika typer av andliga tjänster. Textens tema, att ha en nådig inre röst, är viktigt för oss alla, oavsett om du väntar barn eller inte.
Vår inre röst påverkar vårt liv mer än vi kanske anar, eftersom den är en betydande del av den verklighet vi lever i. Den påverkar vårt välbefinnande och bland annat hur vi bemöter andra människor.
Det är en märkbar skillnad på om vår inre röst är nedvärderande och skuldbeläggande eller vänlig och trygg. En snäll inre röst är kärnan i inre trygghet, och inre trygghet i sin tur är en stor resurs. Det är alltid värt att stärka sin inre trygghet, särskilt när man är en förebild för växande barn.
En trygg graviditetstid genom en nådig inre röst
Ordet ”väntetid” och “förväntan” beskriver graviditeten väl, eftersom man inte bara väntar på att barnet ska födas, utan att sinnet också ofta skapar förväntningar, ibland till och med krav. De kan handla om graviditetens gång, förlossningen, babytiden, den egna kroppen eller till exempel föräldraskapet i sig.
Graviditeten är en utmärkt tid för att förändra sin inre röst från krävande till mild. Istället för att skapa detaljerade förväntningar eller krav på sig själv eller sin kropp och försöka planera allt i förväg, är graviditeten en fantastisk tid för att stanna upp och lyssna till kroppen och vara närvarande för den. Istället för att formulera förväntningar i sitt sinne kan man rikta rösten till en mjuk, nyfiken och uppmärksam ton. ”Vad längtar du efter idag, min kära kropp?” är en fråga man kan ställa sig varje dag. Man kan också tacka sin kropp varje dag för det stora arbete den gör genom att bära ett nytt liv inom sig. Det skapar en djupare och mer tillitsfull relation mellan jaget och kroppen. När man lär sig lyssna på sin kropp och lita på dess signaler, ger det ett starkt stöd inför förlossningen.
Det kan låta som små saker, men det har betydelse om man säger dessa ord eller inte. När man upprepar tacksamma, vänliga och snälla ord till sig själv och sin kropp dag efter dag påverkar det känslorna, och det kan också påverka valen vi gör.
Om vår inre röst är mycket sträng kan det först kännas förvirrande och väcka motstridiga känslor och tankar, men om man envist fortsätter tala vänligt, kan man så småningom ge sig hän åt förändringen och upptäcka att det är tryggt.
Hur man talar om sin kropp och vilka kommentarer man hör från andra påverkar också ens välbefinnande under graviditeten. Det är individuellt hur magen ser ut i varje graviditet och vilka andra förändringar som sker eller inte sker i kroppen. Det kan även finnas förväntningar eller krav på kroppen. Återigen kommer vi tillbaka till att kroppen gör ett enormt arbete när den på relativt kort tid skapar en helt ny människa. Det kan jämföras med att vara på ett krävande jobb och någon kommer med ytterligare krav, det är inte särskilt hjälpsamt. Samma attityd kan man ha gentemot sin kropp. Kroppen gör redan ett fantastiskt jobb, det enda den behöver är vänliga ord, ömhet och omtanke.
Att föda i tillit
Förlossningen väcker ofta många förväntningar och om inte förr, uppstår även krav. Hur och var man ska föda, hur kroppen ska fungera, hur allt ska gå till. Det är ett sätt att försöka skapa trygghet genom att kontrollera det kommande genom planering, men det skapar inte verklig trygghet, och det kommer inte ur en känsla av trygghet.
Det är helt okej att förbereda sig, planera och visualisera, men det är viktigt att komma ihåg att förlossningen är den största fysiska prestationen en människa kan göra. Ingenting annat kommer i närheten. Kroppen förtjänar precis den hjälp, det stöd och den tid den behöver för förlossningen.
Hur man mentalt närmar sig förlossningen har också betydelse. Litar man på sin kropp, eller inte? Därför är det en fördel om man redan under graviditeten, eller till och med innan, lyckats skapa en stark koppling mellan sig själv och sin kropp. När man verkligen kan lita på att kroppen vet vad den ska göra, att den kommunicerar sina behov och att man själv kan svara på dessa signaler, då påverkar det förlossningen positivt.
Om man kan släppa förväntningarna och låta kroppen leda, och är redo att ge den vad den behöver, minskar också risken för besvikelse om förlossningen inte går som man hoppats. När man förhåller sig till kroppen med kärlek och empati blir rösten av krav svagare, eller kanske tystnar helt. Vår inre röst kan låta till exempel så här: ”Kära kropp, vad du än behöver, ger jag dig det.”
Jag vill också påminna om att det är okej att känna besvikelse ändå. Du har inte misslyckats. Alla känslor är tillåtna och har rätt att få finnas. Även det är en form av nåd.
En nådig inre röst under bebistiden
Efter förlossningen har man själv fötts på nytt, som förälder. Även om man redan har barn sedan tidigare, har man aldrig tidigare varit förälder till just detta barn. Framför en finns en människa som ingen ännu känner, och man själv är i en ny situation.
Som småbarnsförälder, eller förälder, kan man bli medveten om eventuella förväntningar, som också ofta kommer från omgivningen. Vad vi hör från andra påverkar oss, åtminstone undermedvetet. När man blir medveten om dessa förväntningar är det bra att släppa taget om dem. Förväntningarna kan handla om barnet, om ens kropp, ens ork, med mera.
Barnets personlighet börjar visa sig redan tidigt, och om man har inställningen att man står inför något helt nytt och inte kräver av sig själv att kunna allt, utan istället tillåter sig att vara lärling, då bygger man en fin grund för att skapa kontakt med sitt barn.
Det är bra att vara realistisk kring sin egen ork. Den påverkas ofrånkomligen av hur behövande barnet är. Alla bebisar har behov, men det är stor skillnad på om barnet sover i vagga/säng eller vagn, eller om det vill vara i famnen hela tiden. Eller hur länge barnet sover i sträck, om det har magknip, om det är friskt osv. Även föräldrarnas egna resurser påverkar, om man är en eller två som delar vardagen, hur relationen fungerar, hur parförhållandet mår, och så vidare.
Om man är benägen att jämföra sig med andra, kan det vara behövligt att under de första veckorna eller till och med månaderna stanna i sin egen bubbla och undvika att bli alltför exponerad för andras åsikter. Det är ett sätt att skydda sig själv, och det har man all rätt till. Då bör man bara släppa in människor som skapar en känsla av trygghet.
Istället för att undra vad andra tänker, kan man säga till sig själv, i tanken eller högt:
”Jag litar på mig själv och mitt barn. Vi kommer att skapa en vardag som fungerar för oss, och den behöver inte se ut som någon annans.”
Föräldraskap innebär att man får offra sig, men det är inte något negativt, även om ordet kan ge den känslan. Man behöver fatta osjälviska beslut och val, det hör till. Just därför är det också en fantastisk lärare i att sätta gränser för sig själv och sin egen energi. När man väl blivit förälder är det dags att lära sig säga nej till yttre krav som tänjer på de egna gränserna. Om man är mycket krävande mot sig själv, blir det också svårare att avvisa andras krav. Allt börjar hos en själv.
Den bästa gåvan man kan ge sina barn är att behandla sig själv vackert, med respekt och nåd. Det speglar hur man behandlar andra, och, underbart nog, speglar det sig också i barnets beteende med tiden.
Avslutande ord
En nådig inre röst kan stärkas i vilken livsfas som helst. Hellre sent än aldrig. Det vi gör påverkar alltid vår omgivning. När vi helar oss själva, påverkar det även andra.
Om du läser detta och redan har barn, och känner att du hade behövt denna kunskap för länge sedan, ge inte upp. Du är inte för sent ute. Du kan börja med att inte klandra dig själv för vad du inte visste då. Varje dag är en möjlighet till en ny början och till att skapa en nådig inre röst.
Du är älskad och viktig, precis där du är med dig själv.
Om du är intresserad av Noomi kan du följa henne på instagram, eller besöka hennes webbutik.
